Coraline

Coraline är en övernaturlig spökhistoria när dem är som bäst. Flickan Coraline flyttar med sina föräldrar till ett gammalt hus som gjorts om till lägenheter. I familjens lägenhet finns en igenmurad dörröppning som leder till en likadan lägenhet som står obebodd. Coralines föräldrar är ofta upptagna och hon har det ganska tråkigt på det nya stället. De andra lägenheterna bebos av Fröken Spink och Fröken Forcible som är gamla skådespelerskor och av en gammal man som påstår att har en muscirkus fast att ingen får se mössen uppträda än eftersom de inte är rikigt färdigsynkade. Trots dessa märkliga grannar har Coraline tråkigt. Just en sån här tråkig dag öppnar Coraline dörren till tegelväggen och på något underligt sätt är muren borta så Coraline kan ta sig igenom till den andra sidan!

Där ser det ut precis som hemma oss henne, där finns en mamma och en pappa som säger att de längtat efter henne. De skämmer bort Coraline med uppmärksamhet, ger henne supergod mat och låter henne göra vad hon vill utan gnäll. Det är först när Coraline vill tillbaka till sin riktiga familj som hon får problem…

Boken av Neil Gaiman kom ut på svenska 2003 och har även hunnit bli film. I år kom även Coraline som seriealbum där P.Craig Russell har bearbetat texten och tecknat bilderna. Jag tycker att boken gör sig bra som seriealbum och det är intressant att se hur han leker med symboler och miljöer för att tolka de olika stämningarna mellan världarna.

Nobelpristagare

Nobelpriset i Litteratur 2011 gick glädjande till den svenske poeten Tomas Tranströmer.  

Äntligen! Var det nog fler än Fylking som utropade efter det beskedet, Tranströmer har nämligen vart nominerad sedan 1993. Jag trodde att han hamnat i samma kategori i som Astrid Lindgren och Joyce Carol Oates, ständigt tippade men som aldrig når riktigt fram. Lindgren är det ju försent för men Oates blir säkert tippad som favorit nästa år igen.

Att det skulle bli en poet i år var ju tippat av många så man kan inte se årets vinnare som någon speciell överraskning. Jag tycker däremot att han kunde fått priset tidigare, då han kunnat ha mer nytta av det. Jag plockade fram en diktsamlig av honom och valde ut en fin som passar för årstiden:

Vädertavla

Oktoberhavet blänker kallt

med sin ryggfena av hägringar.

Ingenting är kvar som minns

kappseglingarnas vita yrsel

En bärnstensdager över byn.

Och alla ljud i långsam flykt.

Ett hundskalls hieroglyf står målad

i luften över trädgården

Där den gula frukten överlistar

Trädet och låter sig falla.

Leni är Leni

Bilderböckerna om lilla Leni är så himla bra att jag bläddrar i dem flera gånger i veckan och njuter. Om man älskar böcker är bibliotek ett väldigt praktisk ställe att jobba på men samtidigt det mest opraktiska. Många bibliotekarier älskar böcker så mycket att de inte klarar av att gallra utan att bli ledsna. Om boken dessutom är en barndomsfavorit kan det handla om riktig seperationsångerst. Jag lider inte så mycket av detta eftersom det blir så fint när man får plats för att nya fräscha böcker i stället för trasiga böcker med fula omslag. Däremot fastnar jag lätt med en bok när jag finular omkring bland hyllorna. Ni vet sådär som man fastnar med foton och grejer när man ska städa hemma.

Åter till Leni som är en underbar unge som vet vad hon vill. I Leni är ett sockerhjärta har Leni tröttnat på att bli behandlad som ett barn och att tanterna kallar henne för sockerhjärta. Leni kan ju allt som vuxna kan och därför kan hon minsann köra vagnen hem själv, hon kan äta senap, lök och stark ost till middag även om det inte smakar så gott. Efter maten vill Leni leka men eftersom hon är vuxen nu så måste hon hjälpa pappa att städa. Det är inte roligt och Leni måste vila sig i tvätthögen för att inte svimma. (Precis så känner jag också när jag måste göra tråksaker). När pappa till råga på allt tvingar Leni att gå ut med soporna och gubben på gården tycker att Leni "är en stor och duktig tjej, redan stora damen",  får Leni nog av vuxenlivet och skriker: "Jag är ingen stor dam! Jag är ett sockerhjärta och nu ska jag gå och leka." Undrar om det funkar på 29-åringar också. Värt att pröva hemma nästa gång Emil vill att jag ska hacka färska örter, pensionspara eller annat vuxet som han gillar att syssla med.

 

I Leni blir en bebis är det tvärtom så att Leni en morgon inte kan klä på sig själv, ingenting klarar hon, Leni har nämligen blivit en bebis. Hon kan inte gå utan måste krypa och hon kan inte dricka mjölken ur glaset utan måste få en flaska. När hon blir kissenödig hämtar hon en blöja men det känns konstigt att kissa i den så hon låser dörren och använder toalettstolen i smyg när pappa inte märker. När pappa och lillebror ska gå till affären hamnar bebisLeni efter och ramlar på marken rakt framför en tant som kallar Leni för stor bebis. "Jag är ingen bebis" skriker Leni och springer iväg rakt förbi pappa och Sigge. Nu är Leni en häst ju.

Samma mönster men tvärtom alltså och det är väldigt bra gjort. Texten höjer bilderna och bilderna höjer texten. Bilderna är så fina med alla möbler, tapeter och detaljer som ser så inne ut. Det ser ut som om IKEA och Myrorna har gjort ett kreddigt inredningsmagasin ihop, skitsnyggt.

Fula gubbar och vackra flickor

Vad är det med Joyce Carol Oates fascination av attraktion mellan äldre motbjudande män och unga vackra flickor?

Jag läste just En fager mö där den unga, vackra Katya Spivak kommer till sommarstaden Bayhead Harbor för att jobba som barnflicka hos en rik familj. Katyas släta 16-åriga lår beskrivs så läckert att jag blir hungrig och det känns som om Oates inte nog kan påvisa hur sexig denna flicka mellan barn- och vuxenvärlden är.

Katya är ute med barnen då hon möter den kända barnboksförfattaren Marcus Kidder och under den heta sommaren växer attraktionen emellan dem. Katya pendlar mellan att äcklas av Marcus för att sedan fantisera om hans händer över sin solbrända hud. Det hela blir som en katt- och råttalek där Katya flyr så fort Marcus tar ett steg för långt i deras relation men hon återkommer alltid. Varför? Svaret är en hjärtskärande blandning av tryggheten en fadersgestalt kan ge, lust, nyfikenhet och pengar.

Detta är något som Oates gillar att gräva i och förhållanden mellan äldre män och unga kvinnor finns i flera av hennes böcker. Bland annat hittar man det i Mörkt vatten där en snygg ung flicka möter en senator på en fest och följer med honom i bil därifrån. Senatorn är full och bilen kör av vägen och ner i vattnet. Boken baseras på en verklig händelse 1969 i Chappaquiddick. Just hur historien berättas i denna boken är väldigt speciellt då den egentligen bara utspelar sig under den tid som det tar för flickan att dö. Som läsare får man följa hennes tillbakablickar som efterhand blir mer grumliga ju mer vatten hon andas in. Mycket av tillbakablickarna rör just festen, senatorn och den åtrå som spirade emellan dem. Som läsare till dessa böcker känner jag mest äckel mot de lismande gubbarna och jag undrar varför Oates känner att det är värt att skriva om ämnet så många gånger men jag kaninte förneka att hon gör det bra och jag tar emot nästa bok med någonslags skräckblandad förtjusning.

Tankar i ett klassrum

Jag vill bara att du gillar mig är en väldigt passande titel som fångar tonen i boken och samtidigt speglar känslan av att bli omtyckt till varje pris, en daglig strävan för många unga (och vuxna).

I väntan på att den försenade läraren ska komma in i klassrummet får man följa tankarna hos eleverna i gymnasieklassen. Joanna som inte märks, Filip som märks för mycket, Katja som försöker dölja sin lår, Andreas som tänker på killen i simhallen, Pär som lever sitt liv exakt och Lena som sprider kärlek omkring sig.

Det krävs talang för att kunna göra personerna levande och skapa sympati för dem på så lite utrymme som varje elev får men författaren lyckas genomgående. Jag fastnar och vill veta mer, vad händer resten av dagen? Vad händer i morgon? Nästa år?  Jag vill ha mer.

Pojken i randig pyjamas i ny kostym

Jag är småsur över hur det nya omslaget på boken Pojken i randig pyjamas ser ut. Det gamla omslaget var ju som ni ser bara randigt och avslöjande inte vad boken handlade om. Den hade heller ingen baksidetext. Som bibliotekarie var detta extra roligt då man kunde säga till barnen att boken var så hemlig att jag inte kunde avslöja alls vad den handlade om och om de lånade den fick de lova att inte berätta om boken för någon, det gick alltid hem. Men nu är det lilla nöjet förstört och jag tycker att själva upplägget av boken också förstördes med det nya omslaget.

Bokens berättarröst tillhör 9-åriga Bruno och genom hans perspektiv får man ta del av andra världskriget och dess fasor. Brunos far är tysk nazist och armen ger honom ett nytt uppdrag vilket gör att familjen får flytta ut på landet till ett stort hus. Huset är granne med ett koncentrationsläger. Bruno får inte lämna trädgården men genom sitt fönster kan han se folk i randiga pyjamaser som arbetar hela dagarna Han blir såklart nyfiken och tar sig fram till stängslet där han utvecklar en fin vänskap med en pojke innanför taggtråden. Pojken har randig pyjamas. I boken tar det ganska lång tid innan läsaren förstår hur allt hänger ihop, det hela beror på vilken förförståelse som läsaren har om andra världskriget. Det är den naiva blicken hos Bruno och mystiken kring lägret som förstörs av att man nu redan från början förstår att det handlar om ett koncentrationsläger under andra världskriget.

Boken i sig är ett utsökt, sorgligt mästerverk och det blir så bra när man får följa hemskheter genom barnsperspektiv. Tyvärr är nya omslaget ett fiasko men innehållet håller att rekommenderas om och om igen – jag måste bara hitta ett nytt sätt att göra det på.

Filmen är minst lika bra:

Nytt med Mamma Mu

Mamma Mu är på biblioteket och lånar böcker på första sidan i boken! Sen läser hon för glatta livet tills hon somnar under ett träd. Såklart blir Kråkan nyfiken och undrar om det verkligen finns böcker om ALLT i hela världen.

Kråkan bestämmer sig att för att skriva en bok om varför mjölk är vit när kossorna äter grönt gräs för en sån bok finns säkert inte. Fullt av skriv- och läsaktiviteter på bondgården alltså och massvis av härliga bilder som man blir glad av.