En färskvaruupplevelse

Det 17:e seriealbumet av paret Berglin och fortfarande lika välformulerat, tyket och mitt i prick. Igenkänningsfaktorn är total i seriestripparna som oftast utspelar sig på en promenad eller kring ett köksbord, något som ökar den vardagliga känslan och får mig att tro att jag sitter med till bords. 

Jag ska egentligen inte jobba här

Den här boken bör alla läsa, särskilt;  Politiker för att lära sig prioritera, anhöriga till de som jobbar inom äldrevården för att förstå, tjänstemän för att se den vanliga arbetaren och de som jobbar inom vården själva för att få känna igen sig och för att känna sig sedda. Det är en mycket viktig bok som kommer i precis rätt tid då debatten om äldrevård och privatisering är som mest omtalat. Boken blir oavsett syfte ett inlägg i den aktuella debatten och därav lite mer spännande att läsa.

Jag har svårt att slappna av när jag läser eftersom den knivskarpa realismen i boken känns som käftsmällar och jag skäms för att jag äcklas. När jag själv var den där nya timvikarien på äldreboendet gick det fort att tappa sina spärrar, kiss, bajs och göra rent de gamlas fötter blev bara en del av jobbet. Det är 10 år sedan och mitt dagliga arbete innehåller helt andra uppgifter nu för tiden men boken får mig att minnas alla lukter och känslorna som kommer med dem. Även om jag glömt konsten att byta blöja och koka gröt samtidigt så minns jag vilket otroligt jobb man var tvungen att utföra varje dag och vilka hjältar de är som står ut med det år in och år ut. Jag tycker att Sara Beischer fångar detta så bra där man via Moas nya ögon får inblick i arbetet på ett äldreboende.

Moa är 19 år när hon kommer till Stockholm med drömmar om teatern, jobbet på äldreboendet är bara ett sätt att försörja sig på tills drömmarna slår in. Jag ska egentligen inte jobba här är en utmärkt titel på boken eftersom den fångar just den där känslan. Inom vården kan alla få jobb och Moa blir anställd på direkten. Veckorna blir månader och snart är det hon som får visa de nya timvikarierna runt på jobbet. Moa får ett skåp med sitt namn på och blir erbjuden en fast anställning. Snart har hon blivit en i gänget, en av dem hon fascinerades av och kanske till och med tyckte synd om i början, de som harvar på inom vården år efter år med dåliga villkor och dåligt betalt.

Jag gillar att boken beskriver de dåliga villkoren på jobbet utan offermentalitet och på ett lika naturligt sätt som de fina sidorna beskrivs. Annars finns risk att boken hade blivit gnällig och tappat gnistan. Det är ett mycket bra och realistiskt tidsdokument av äldrevården i dagens Sverige och alla som inte har någon erfarenhet av den kan skaffa sig det här.

Snusk

Snusk – namnet säger väl det mesta om vad det handlar om. De båda novellerna kretsar kring sex på ett kontroversiellt och udda sätt. I den första novellen får man följa en änka, Mrs Donaldson,  i pensionärsåldern som tjänar extrapengar genom att spela sjuk inför läkarstudenter på det närliggande sjukhuset. Här hamnar hon i dråpliga situationer medan studenterna tafatt klämmer över hela henne men hon visar sig ha oanade skådespelartalanger och blir en oumbärlig resurs på läkarutbildningen. Pengarna räcker ändå inte och hon bestämmer sig för att hyra ut ett av sina rum till studenterna Andy och Laura. När de inneboende inte klarar av att betala får Mrs Donaldson ett snuskigt förslag – att se på medan paret har sex. På något underligt sätt blir det inte av att protestera utan Mrs Donaldson tvingas med in i rummet. Detta väcker något hos henne och påverkar hennes dittills så kyska leverne.

I Nästa novell står snyggningen Gramham i fokus, han är homosexuell och ligger med diverse män, bland annat den svarta polisen som kanske heter Gary eller kanske Kevin och det är väl egentligen inte speciellt viktigt. När han träffar den oansenliga men rika Betty gifter han sig med henne och fortsätter med sina manliga möten. Grahams far utvecklar ett förhållande med Betty medan Grahams mor snuskar till det med polisen. Alla vet att Graham är homosexuell men han tror inte att någon vet.

Visst låter det som en såpa men med den återhållsamma engelska humorn och de välskrivna texterna blir ändå novellerna läsvärda. I synnerhet om man vill läsa om snusk och synd i engelsk överklassmiljö och det vill väl de flesta?

Hundar dansar inte balett

Fin bilderbok om en flicka och hennes hund. Flickan dansar balett och det vill hunden Bullen också göra men det blir det inget av eftersom pappan tydligt förklarar att: Hundar dansar inte balett! Men när flickan går i väg till baletträningen följer någon efter henne och lär sig varenda steg helt perfekt. På den stora balettuppvisningen ramlar huvudstjärnan och Bullen gör succé som ersättare! Väldigt rart.

Djangon

Det här är en mycket fin bilderbok för någorlunda stora barn. Boken bygger på Jazzmusikern Jean Django Reinhardts uppväxt bland romer på 1920-talet och boken innehåller underbara illustrationer som fångar tiden och miljön på ett sätt som verkligen lyfter berättelsen. Djangon  handlar om Jean som en dag får besök av en busig Django, en filur som ställer till det ordentligt för Jean. Djangon hittar på rackartyg som Jean får skulden för och den får Jean att både vara oförskämd och att dansa när han blivit tillsagd att vara still.

Levi Pinfold vann det prestigefulla The Booktrust Early Years Award i klassen för bästa nya illustratör 2010, mycket välförtjänt.

Familjen Monstersson

Jag älskade den första delen i den lättlästa serien om Familjen Monstersson, Min vän Boris,  som leker med rädslan för monster. Ebba har fått en ny vän som heter Boris, han ser lite annorlunda ut men det verkar inte Ebba bry sig om, däremot verkar omgivningen protestera mot vänskapen - men inte av den anledningen som man tror. Det är en superrolig och överraskande bok som passar för de som just lärt sig läsa.

Nu har andra delen, Monstermaskerad, kommit ut och den är precis lika rolig som den första. Ebba blir bjuden på maskerad hos familjen Monstersson där man ska tävla om vem som har den otäckaste klädseln. Ebba funderar på att klä ut sig till fiskpinne men kommer fram till att det är för vanligt så hon klär ut sig till en hemsk häxa. När hon väl är på maskeraden undrar de andra deltagarna varför hon inte har klätt ut sig...Huuu, så ruskigt.

Blodsbarn

Blodsbarn är en mörk, spännande ungdsomsroman som jag har svårt att lägga ifrån mig när jag börjat läsa. Dock tycker jag att början och slutet är bäst, däremellan kan det blir lite för mycker upprepningar och det tar ett tag innan handlingen får fart igen. Det handlar om Will som vaknar upp utan minne efter en olycka och försöker få alla bitar av sitt tidigare liv på plats. Han upptäcker att det finns onda krafter i den lilla byn där han bor och att han redan innan olyckan försökt ta reda på vad som gör att han kan se det onda när ingen annan kan. De flesta byborna verkar dessutom göra allt för att få honom att flytta.