ALMA-priset

Årets vinnare av ALMA- priset blev Guus Kuijer.

Priset är världens största barn- och ungdomslitteraturpris och delas ut till minne av Astrid Lindgren. Tidigare pristagare är bland annat Kitty Crowther, Sonya Harnett och Maurice Sendak. Min favorit hitills är fjolårets vinnare Shaun Tan som har en magnifik förmåga att beratta genom bilder och jag tycker att det är sällan tecknare uppmärksammas tillräckligt. Annars tycker jag att ALMA-prisvinnarna kan vara lite tråkiga och svårtillgängliga men av god kvalité. Årets vinnare väckte inget jubel i mig direkt och alla böcker fanns inne i hyllan trots det finns det väl inget direkt att anmärka på heller. Så här lyder juryns motivering:

"Med fördomsfri blick och intellektuell skärpa gestaltar Guus Kuijer både det moderna samhällets problematik och de stora livsfrågorna. I hans böcker är respekten för barnet lika självklar som avståndstagandet från intolerans och förtryck. Kuijer förenar djupt allvar och knivskarp realism med värme, underfundig humor och visionära fantasier. Hans enkla, klara och exakta stil inrymmer såväl filosofiskt djupsinne som fjäderlätt poesi."

 

Till ALMA-prisets hemsida

Allt jag säger är sant

Allt jag säger är sant är en underbar bok!

Alicia går sin egen väg när det gäller det mesta och när hon bestämmer sig för att hoppa av gymnasiet får hon både syo, föräldrar och bästa kompisen emot sig. Efter att grälen hemma blivit outhärdliga tar hon sin tillflykt till sin mormor och bosätter sig på hennes soffa. Hos mormor finns det tillit, lugn och ro och tillsammans kan de reda upp en del av den härva som så lätt uppstår kring yrvädret Alicia.

Med sin kaxighet och tro på sig själv dröjer det inte länge förrän Alicia har skaffat sig ett jobb på ett café där hon också faller handlöst för Isak, en av stamgästerna. Men så händer det som inte får ske, Alicas mormor ramlar i badrummet och skadar sig illa. En riktigt fin och upprorisk skildring av en av de coolaste tjejerna jag någonsin läst om. Ett måste för alla egensinniga tjejer som vågar vara sig själva.

Det borde finnas regler

Det borde finnas regler är en bok som själv inte följer så många regler utan, åtminstone språkmässigt, lever ett vilt tonårsliv.

Mia och Mirjam är två högstadietjejer som bor ”in the middle of nowhere” och längtar bort till mer spännande ställen och tider. Som läsare tycker man att det händer en hel del i deras liv redan som det är men för högstadietjejer är bråk, förälskelser, utbrott och svek bara en del av vardagen.

Lina Arvidsson är väldigt bra på att fånga upp både de stora och små känslostormarna och göra flickorna så realistiska att det aldrig blir klichéartat utan bara härligt innerligt och precis lika omtumlande som en fjortonårings liv ska vara.

Stort plus för det skitsnygga omslaget!

Ingenbarnsland

Efter att ha läst om överklassemestrar i Spanien senast så var det här en hård käftsmäll som snabbt tog mig tillbaka till verkligheten. Ingenbarnsland är en skarp uppväxtskildring som utspelar sig i betongförorten Gårdsten under 80-talet. Miira har finska föräldrar som tillsammans med andra finska föräldrar slåss för deras barns rätt till att gå i finsk klass och få hemspråksundervisning. Miira själv hatar att vara finsk och vill inte alls gå i någon ökänd finnklass där lärarna ser ner på barnen och där attityden är ens enda tillgång.

Miira önskar att lärarna ska se henne och ge henne en chans att få visa vad hon går för men det blir svårt.  Lärarna, liksom de andra vuxna i Miiras omgivning är frånvarande och ger inget intryck av att försöka eller vilja förstå barnen. Miira är ett väldigt ensamt barn som bygger upp en stenhård yta för att stänga ute allt det som kan väcka känslor och göra henne sårbar. Det är också den här tuffa attityden som gång på gång försätter Miira i knipa då hon genast tar till finska svordomar, förolämpningar och våld så snart hennes stolthet hotas det minsta.

Miiras uppväxt är kantad av hårdhet och en råhet som snirklar sig in och påverkar mig som läsare och som får mig att längta efter att Miira ska få  in lite mjukhet och kärlek i sitt liv men det här är inte en sådan bok. Det finns dock en karg ömhet barnen emellan som tar sig uttryck i ett inristad ord, en nerklottrad kudde, en delad fimp och gemensamma hemmafyllor.

Det är en läsning helt rätt i tiden då chartrade bussar kan ta oss ut i Göteborgs kringområden för att få reflektera över stadens stora skillnader, en mildare variant av Stockholm "klasshatsresor". Det var inte så längesen jag själv hamnade på fel buss och fick en runda i Gårdsten där jag förundrades över hur långt hemifrån och uttittad jag kände mig. Ungefär samma känsla som den dagen jag testade att bära sjal på städdagen i mitt gamla radhuskvarter. Jag har ett val att kunna välja, det har inte barnen i Miiras situation.

Dubbelbokat

Dubbelbokat handlar om Chloe och Philips vars förhållande knakar. Bankfilialen som Philip är chef över har köps upp och han har i flera månader svävat i ovisshet om han kommer att få vara kvar eller bli av med jobbet. Det tär så klart på förhållandet och Chloe känner att de inte når fram till varandra. De är i desperat behov av semester och när Chloes vän  Gerald lånar ut sitt semesterhus i Andalusien kan det inte komma lägligare. Tillsammans med de två sönerna ger de sig i väg för att hitta tillbaka till varann igen.

Men det blir inte som de tänkt för på plats i huset finns redan ett glamoröst par Amanda och Hugh, deras två döttrar och en nanny. Tydligen har Gerlad lovat bort huset till två familjer under samma vecka. Chloe och Hugh hade ett instensivt förhållande för 15 år sedan som slutade med att Chloe blev fruktansvärt sviken så när hon nu får syn på Hugh igen dyker gömda känslor upp och skapar dramatik i semesterhuset.

Trevlig och lättläst semesterläsning skriven av Sophie Kinsella som är en av de bättre inom Chick-lit. Det passade dessutom perfekt att läsa den just nu eftersom vi just planerar en resa till Södra Andalusien och detta gav absolut reslust. Men jag tror vi väljer hotell...

Bokrea

Bokrean startar idag! Lite tips:

Resten får du ta reda på själv

Resten får du ta reda på själv är en tjock härlig ungdomsbok som innehåller det mesta av det bästa! Samantha vaknar på amordagen (alla hjärtansdag), en viktig dag för henne och hennes gäng eftersom de är populära nog att få mängder av rosor av beundrare. Tillsammans med sina tjejkompisar tillbringar hon en dag full av uppmärksamhet i skolan för att sedan avsluta dagen på en händelserik fest. På väg hem från festen kör de på något vitt och Samantha dör i fruktansvärda plågor. På morgonen ringer klockan och det är amordag igen....

Sju gånger vaknar hon upp samma dag och  får chans att leva om dagen. Samantha tar chansen att utforska vad som är viktigt i livet och hur små händelser kan få stora konsekvenser. Det är en riktig bladvändare och man vill inte att det ska ta slut. Smart nog har förlaget tagit fasta på detta och gjort en blogg där man själv kan skriva av sig om man behandlat någon illa eller gjort något dumt. På så sätt stannar bokens sensmoral kvar i dig längre. Läs bloggen här. Det hade inte förvånat mig om boken blir film, den är som gjord för det och bokvideon nedan ger mersmak.