Leta i den här bloggen

tisdag 13 december 2011

En hondjävuls liv och lustar

En hondjävuls liv och lustar är en nyutkommen klassiker från 1983. När den kom ut rörde den om i grytan, feminister höjde den till skyarna, andra var arga och därmed fick Fay Weldon fick sitt stora genombrott.

När den nu kommer ut igen väcker den inte lika stor uppståndelse men en hel del blogginlägg har det blivit ändå, där det som upplevts som mest negativt är att huvudpersonen är elak och ve och fasa: hon lämnar sina barn. Nej, att överge sina barn är inte speciellt snällt, det kan jag hålla med om men boken går inte ut på att Ruth ska vara snäll- hon förvandlas ju till en hondjävul och de är inte snälla beskedliga mödrar. Dessutom lämnar hon faktiskt barnen hos sin far som dess före lämnat hemmet och flyttat till en ny kvinna för gott utan löften om att träffa barnen, det sägs det däremot inget om. Konstigt - tanken att mammorna så mycket mer värda än papporna skrämmer mig och är inte ett feministisk perspektiv enligt mig som förespråkar jämställdhet.


Tänk om alla böcker man läste bestod av snälla, fina husmödrar mer hög moral och ansvarstagande. Jag hade troligtvis inte läst speciellt mycket i så fall. En Hondjävuls liv och lustar är en hämndroman, inte en husmorsguide och vuxna läsare borde kunna skilja på detta. Tänk så många böcker och filmer det finns om manlig hämnd och ingenstans kan jag hitta en invändning emot att de överger familjen för att utkämpa personliga vendettor och återkomma som hjältar. Jag är glad att det finns filmer som Kill Bill och böcker som En Hondjävuls liv och lustar. Det är något härligt med obekväma, farliga och egoistiska kvinnor som struntar i blöjor och går ut och mördar någon i stället. Därmed betyder det inte att jag tycker att det är så man ska leva sina liv men sen när måste man leva och tycka som de man läser om? I så fall ångrar jag bittert att jag läst Kulla-Gulla.

Nu kanske det är dags att jag berättar lite om själva handlingen så att ni förstår vad jag menar. Huvudpersonen Ruth är stor, ful och klumpig och älskas inte direkt av någon. Hennes mamma gjorde sig av med henne så fort det gick, hennes barn ser henne som en serviceanrättning och hennes man bedrar henne öppet med den ljuva författarinnan Mary Fisher. Efter en katastrofal middag med svärföräldrarna förvandlas Ruth till en Hondjävul. Nu är det dags att ta hämnd, eftersom en hondjävul tar inte skit från någon. Ruths kallsinniga planer genomförs en efter en då hon bränner ner huset, lämnar barnen hos fadern i fyrtornet där han flyttat in hos Mary Fischer och beger sig sedan ut i världen där hon på avstånd lyckas förstöra livet för både sin man och Mary Fisher.

Ruth ändras inte bara mentalt utan genomgår stora invecklade operationer för att se ut som Mary Fisher vilket hon tillsist lyckas med. Skönhetsoperationerna har det också invänts emot eftersom det inte anses feministiskt, själv kan jag känna att det passar in i Ruths hämndagenda. Hade denna bok getts ut och marknadsförts som feministisk pamflett idag hade man kanske höjt lite på de välansande ögonbrynen men jag hävdar boken ska läsas som en underhållningsroman om hämnd och då är det en riktigt bra och rolig bok.
När jag började närma mig slutet av boken fick jag en hemsk tanke: Kanske är det så att det inte alls händer utan bara är en dagdröm av Ruth som ännu står där vid spisen, grotesk till utseendet men from i hjärtat och boken kommer att sluta med att hon vänder sig om och serverar sin odrägliga man middag med ett leende på läpparna. Som tur var hände det inte men alla arga läsare som vill läsa boken som en husmorsguide kan väl låtsas att det slutar så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar