Leta i den här bloggen

tisdag 25 september 2012

Höstens bilderböcker

Ett smakprov på godbitar från höstens bilderboksskörd

Veke och den röda baddräkten är en smårolig och gullig historia om Veke, en vildsvinsunge som gärna smiter iväg från flocken och ner till sjön. Där hittar han en röd baddräkt som han blir mycket förtjust i.

Tyvärr blir inte flocken lika exalterad utan kräver att Veke genast tar av människodräkten om han ska vara med i flocken. Då väljer Veke baddräkten framför familjen och vandrar iväg på egna äventyr där han lär känna skogens alla djur. Men riktigt hemma blir han inte förrän han hittar en lite flicka som också gillar att bada.






Yakup Tokstollen är en annorlunda bilderbok av Ulf Stark som handlar om den klantiga Yakup som inte gör annan än att spilla, ramla, välta och klanta sig. I hela byn är han känd som tokstollen, något som han accepterar eftersom han hört att någon måste vara det också. Tyvärr gör hans klantighet att han inte får hänga med i skolkompisarnas vilda lekar efter skolan,  han blir därför extra glad när han räddar den tystlåtna flickan Ayla och hennes väska från ett  träd och sedan får följa med hem till hennes mormor. Där leker de grimaser och testar mormorderns glasögon vilket gör att en hel värld öppnar sig för Yakup. Nu gäller det bara att han lyckas samla ihop pengar till ett par egna glasögon.




Bodils kalas handlar om Bodil som fyller år och då tycker hennes mamma att man ska ha kalas. Det tycker väl egentligen Bodil också men när ballongerna är uppblåsta och bordet dukat börjar Bodil bli osäker, för tänk om ingen kommer eller om det blir tråkigt?

Hon gömmer sig i garderoben istället. Efter ett tag blir hon lite nyfiken, gluttar på dörren och ser att alla leker och har roligt, kanske är kalas bra ändå!







Kjelle är kattvakt är den tredje boken om den lilla hunden Kjelle. I den här ska hans matte åka bort och Kjelle lämnas därför hos morfar vilket Kjelle inte alls tycker om. Där ser allt lite annorlunda ut och där finns den listiga katten Sessan som tycker sig äga både huset och morfar.

När morfadern ska ut och dela ut post får både Sessan och Kjelle hänga med och när Morfar ber Kjelle att vakta Sessan så att hon inte rymmer tar Kjelle det på stort allvar men det visar sig lättare sagt än gjort. Så fort morfar vänder ryggen till försvinner Sessan; under bilar, upp på tak, in i butiker och upp på en byggkran, med hjärtat i halsgropen försöker Kjelle hålla koll på den väghalsiga katten.

Ett hus utan speglar

Släkten har samlats i Henriettas hus långt ut på landet, Henrietta själv ligger gammal och sjuk en våning upp medan kusinerna leker kurragömma i det stora husets alla vinklar och vrår. Det är under en kurragömmalek som 11-åriga Thomasines kusin hittar ett rum fullt av speglar som kan ta dem till en annan värld. Thomasine känner en extra dragningskraft till flickan på andra sidan och beger sig ofta över till henne. Men vem är flickan som skiftar i ålder och utseende och varför kan hon så mycket om Thomasine och hennes familj?

Ett hus utan speglar är en finstämd historia i en magisk miljö som är mycket läsvärd. Ett äventyr som handlar om mycket mer än övernaturliga världar, den tar också upp familjeproblem och den svåra konsten att hitta sig själv. Nu så här efteråt funderar jag kring om bokens titel inte bara syftar till att husets alla speglar stod i ett bortglömt rum utan också personernas oförmåga att kunna se sin egen roll i vad som hänt med dem.




tisdag 11 september 2012

Som om jag frågat

Som om jag frågat handlar om John som just ska börja nian när hans vardag slås i spillror. Johns föräldrar har under en lång tid betett sig stelt och kallt emot varandra något som John upplevt som oerhört påfrestande och han hoppas hela tiden på att få se tecken på att allt ska blir som förr. Istället flyttar hans föräldrar isär på prov vilket gör John än mer förtvivlad. De senaste månaderna har John dessutom känt sig övergiven och ensam efter att hans bästa kompis Lukas och hans barndomsvän Saga blivit ett par och John känner att han kan dela sina problem med någon utav dem längre. John sluter sig allt mer och avvisar de som försöker komma nära även om han samtidigt längtar efter närhet, särskilt från sin pappa.

John är en väldigt självömkande kille och efter ett par vändningar hit och dit i boken blir jag trött på hans inre gnäll och önskar att han skulle kasta ur sig sin olycka för att kunna bli tröstad. John är en kille med tur eftersom han har förstående föräldrar som gör sitt bästa att försöka nå fram till honom och han är omgiven av skolkompisar som vill honom väl och därför blir jag som läsare ledsen och irriterad när han inte tillåter dem att hjälpa honom. Jag tror att det är just de här känslorna som Johanna Lindbäck vill locka fram hos läsaren, själv har hon sagt att hon gillar att skriva om gnälliga karaktärer och det har hon lyckats med här. Johanna Lindbäck är otroligt duktig på att skriva vardagsnära och trovärdiga historier om livet som tonåring och jag tror att många kommer känna igen sig i boken.

torsdag 6 september 2012

Torka aldrig tårar utan handskar del 1. Kärleken

Det är 80-tal när den här historien tar sin början, Rasmus föräldrar har aldrig låtsas om vad de andra pojkarna kallar deras son, hur utanför han är eller att det skulle ha varit något speciellt med honom. I den lilla värmländska byn är alla likadana och lika nöjda. När Rasmus som 19-åring lämnar Koppom för Stockholm står de oförstående inför hans flykt. I Stockholm försöker Rasmus hitta sig själv bland pissoarer, slemmiga gubbar och i den upplysta baren på ClubTimmy. Inte förrän han möter Paul börjar bitarna falla på plats. Paul är någon slags hönsmamma för de homosexuella i Stockholm, någon som kan guida Rasmus rätt i djungeln där alla söker kärlek, tillfällig eller sann. Det är också under julfirandet hos Paul som Rasmus för första gången träffar Benjamin med de vackra ögonen. Benjamin tillhör en sträng Jehovas Vittne-familj och har i hela sitt liv varit ett fromt och hårt arbetande vittne. Men den dagen han knackar på hos Paul förändras hans liv och han förstår att han aldrig mer kan gå tillbaka till att vara den han varit. Rasmus och Paul blir ett par, tills sjukdomen skiljer dem åt. Den sjukdomen som från början omskrevs som ett märkligt virus bland homosexuella i USA men som snart tog sig in och började spridas även i Sverige och som gavs namnet Aids.

Historierna om Rasmus och Benjamins uppväxter och liv fram tills de träffade varandra blandas med stycken från sjukhussalar där döende män skriker ut sin ångest och ingen räddning finns att få. Det är också från en av de här scenerna som titeln till boken kommer till, en ung sjuksköterska torkar av medmänsklighet bort en tår från en ensam och döende man men får en utskällning från en kollega som uppmanar; Torka aldrig tårar utan handskar.

I början av 80-talet hade homosexualitet just avkriminaliserats och fler och fler vågade ta steget att komma ut och leva som homosexuella, organisationer bildades och demonstrationer genomfördes för att föra fram de homosexuellas rättigheter. Det  kunde ha blivit något bra men HIV-viruset kom som en virvelvind och slog undan fötterna på frigörelsen. Idag har vi ett samhälle där jag tror och hoppas att de flesta som vill också vågar leva som homosexuella men det har tagit många tårar att komma hit och vi är inte klara än.

Det är otroligt hur Jonas Gardell lyckas skriva en så uppslitande bok och samtidigt göra den så lätt i språket att jag fastnar direkt. Fast att jag inte vill. Fast att jag vill glömma att den beskriver en verklighet som borde få ta plats.

Tyvärr är den så gripande att jag inte kan sluta utan måste ta del av den. Jag tänker att jag vill sluta  läsa och gömma boken under madrassen och glömma bort den men kan inte utan vänder blad efter blad längre in i den historia som gör så ont att läsa om. Jag slutar inte förrän jag läst sista sidan och då först andas jag och ångrar allt. Jag borde inte ha läst den här boken, den är för sann och därför för hemsk.

Trailer till den kommande dramaserien med samma namn: