Leta i den här bloggen

tisdag 28 februari 2012

Ingenbarnsland

Efter att ha läst om överklassemestrar i Spanien senast så var det här en hård käftsmäll som snabbt tog mig tillbaka till verkligheten. Ingenbarnsland är en skarp uppväxtskildring som utspelar sig i betongförorten Gårdsten under 80-talet. Miira har finska föräldrar som tillsammans med andra finska föräldrar slåss för deras barns rätt till att gå i finsk klass och få hemspråksundervisning. Miira själv hatar att vara finsk och vill inte alls gå i någon ökänd finnklass där lärarna ser ner på barnen och där attityden är ens enda tillgång.

Miira önskar att lärarna ska se henne och ge henne en chans att få visa vad hon går för men det blir svårt.  Lärarna, liksom de andra vuxna i Miiras omgivning är frånvarande och ger inget intryck av att försöka eller vilja förstå barnen. Miira är ett väldigt ensamt barn som bygger upp en stenhård yta för att stänga ute allt det som kan väcka känslor och göra henne sårbar. Det är också den här tuffa attityden som gång på gång försätter Miira i knipa då hon genast tar till finska svordomar, förolämpningar och våld så snart hennes stolthet hotas det minsta.

Miiras uppväxt är kantad av hårdhet och en råhet som snirklar sig in och påverkar mig som läsare och som får mig att längta efter att Miira ska få  in lite mjukhet och kärlek i sitt liv men det här är inte en sådan bok. Det finns dock en karg ömhet barnen emellan som tar sig uttryck i ett inristad ord, en nerklottrad kudde, en delad fimp och gemensamma hemmafyllor.

Det är en läsning helt rätt i tiden då chartrade bussar kan ta oss ut i Göteborgs kringområden för att få reflektera över stadens stora skillnader, en mildare variant av Stockholm "klasshatsresor". Det var inte så längesen jag själv hamnade på fel buss och fick en runda i Gårdsten där jag förundrades över hur långt hemifrån och uttittad jag kände mig. Ungefär samma känsla som den dagen jag testade att bära sjal på städdagen i mitt gamla radhuskvarter. Jag har ett val att kunna välja, det har inte barnen i Miiras situation.

torsdag 23 februari 2012

Dubbelbokat

Dubbelbokat handlar om Chloe och Philips vars förhållande knakar. Bankfilialen som Philip är chef över har köps upp och han har i flera månader svävat i ovisshet om han kommer att få vara kvar eller bli av med jobbet. Det tär så klart på förhållandet och Chloe känner att de inte når fram till varandra. De är i desperat behov av semester och när Chloes vän  Gerald lånar ut sitt semesterhus i Andalusien kan det inte komma lägligare. Tillsammans med de två sönerna ger de sig i väg för att hitta tillbaka till varann igen.

Men det blir inte som de tänkt för på plats i huset finns redan ett glamoröst par Amanda och Hugh, deras två döttrar och en nanny. Tydligen har Gerlad lovat bort huset till två familjer under samma vecka. Chloe och Hugh hade ett instensivt förhållande för 15 år sedan som slutade med att Chloe blev fruktansvärt sviken så när hon nu får syn på Hugh igen dyker gömda känslor upp och skapar dramatik i semesterhuset.

Trevlig och lättläst semesterläsning skriven av Sophie Kinsella som är en av de bättre inom Chick-lit. Det passade dessutom perfekt att läsa den just nu eftersom vi just planerar en resa till Södra Andalusien och detta gav absolut reslust. Men jag tror vi väljer hotell...

söndag 19 februari 2012

Resten får du ta reda på själv

Resten får du ta reda på själv är en tjock härlig ungdomsbok som innehåller det mesta av det bästa! Samantha vaknar på amordagen (alla hjärtansdag), en viktig dag för henne och hennes gäng eftersom de är populära nog att få mängder av rosor av beundrare. Tillsammans med sina tjejkompisar tillbringar hon en dag full av uppmärksamhet i skolan för att sedan avsluta dagen på en händelserik fest. På väg hem från festen kör de på något vitt och Samantha dör i fruktansvärda plågor. På morgonen ringer klockan och det är amordag igen....

Sju gånger vaknar hon upp samma dag och  får chans att leva om dagen. Samantha tar chansen att utforska vad som är viktigt i livet och hur små händelser kan få stora konsekvenser. Det är en riktig bladvändare och man vill inte att det ska ta slut. Smart nog har förlaget tagit fasta på detta och gjort en blogg där man själv kan skriva av sig om man behandlat någon illa eller gjort något dumt. På så sätt stannar bokens sensmoral kvar i dig längre. Läs bloggen här. Det hade inte förvånat mig om boken blir film, den är som gjord för det och bokvideon nedan ger mersmak.



Rosa- den farliga färgen

I Rosa- den farliga färgen har Fanny Ambjörnsson undersökt varför rosa är en så kontroversiell färg. Många moderna föräldrar undviker att klä sina döttrar i rosa volangprydda kläder och de har lite svårt att själva förklara varför. När Fanny frågar får hon svaret att det bland annat handlar om att de inte vill att döttrarna ska framstå som för puttenuttiga utan vill ha döttrar som vågar ta för sig som kan busa och smutsa ner sig precis som de jämnåriga killarna. De vill också genom barnen visa upp sin egna syn på jämställdhet.

Ändå är det så att flickor ofta väljer rosa som favoritfärg när de kommer upp i 5-årsåldern, de till och med uttrycker att de ÄLSKAR rosa medan killarna på förskolan i boken HATAR rosa! Rosa är alltså en färg som verkligen väcker känslor och det är intressant att tillsammans med Fanny fundera över hur det har blivit så.

Katt kan

Två stycken underbara bilderböcker för små barn där vardagens dramatik kan vara nog så spännande. Katt kan på morgonen visar upp en sprallig morgonpigg Katt som kan både äta, banka och borsta tänderna själv medan mamma blir tröttare och tröttare. I Katt kan i parken ska de på utflykt och kolla på ankan i parken och Katt kan allt man behöver kunna för att gå till parken som att  trycka på knappen vid övergångsstället och köra pinnar i vagnen. Bilderna fångar verkligen det humoristiska i texten och tillsammans blir det fantastiskt. Det är smart att låta Katt heta bara Katt och vara könsneutral så att alla kan identifiera sig med med busungen.



tisdag 14 februari 2012

Insekter

Som jag nämt tidigare är jag svag för bokförlaget Sekwas utgivning, jag försöker läsa alla deras böcker och jag blir så gott som aldrig besviken utan snarare positivt överraskad gång på gång. Det är smart att ha en egen nisch för att skilja sig från resten av bokhavet och få läsarna att förknippa bra litteratur av ett visst slag till ett förlag. När vi köper in böcker till biblioteket händer det ofta att böcker som låter trista köps in eftersom  förlaget tidigare hållt hög kvalité samtidigt som böcker från förlag med dåligt renommé  förkastas lättare. Sekwa som ger ut franskspråkig litteratur översatt till svenska har verkligen hittat sin grej och gör det lätt att skilja ut dem från andra förlag vilket gör att jag vet ungefär vad jag har att vänta vid varje boksläpp.

Idag är det precis 5 år sedan som Sekwa gav ut sin första bok, Insekter av Claire Castillon vilket är en novellsamling med 19 st korta men innehållsrika texter. Temat är förhållandet mellan mödrar och döttrar och visar inte upp en oproblematisk bild utan frossar i sjuka relationer. Jag valde att läsa om novellsamlingen i helgen och upptäcker att många av texterna har funnits kvar i mig sen jag läste dem för första gången för flera år sedan. Bilden av mamman som kastar ut sin ena dotter på motorvägen tänker jag ofta på när jag själv kör ut på E6:an men så hade mamman bara önskat sig en enda dotter - så vad kunde hon göra.

Eller dottern vars man är otrogen med hennes mor vilket driver henne till att göra ett graviditetstest mitt på en väg framför alla framrusande bilar. Här finns också dottern vars mamma proppar henne full med diverse piller för att kunna styra hennes liv totalt.

Låter det skruvat? Det är det också, på ett väldigt melankoliskt, vackert och franskt vis.

måndag 13 februari 2012

Människor som har haft fel

Människor som har haft fel är den avslutande delen i Kalle Linds triologi som börjar med Människor det varit synd om och Människor som gått till överdrift. I böckerna får varje utvald person ett eget litet kapitel där det beskrivs om varför just den här personen har gått till överdrift, haft fel eller väcker sympatier.

Människorna som har haft fel är en väldigt rolig läsning framför allt på grund av Kalle Linds humor och sarkastiska språk. Jag skattar som åt Runar, förundras över Jehovas vittnen och förvånas över Allan Svensson.
Kalle Lind beskriver bland annat varför Jehovas har lite svårt att sprida sin tro, vilka som är Runars tre favoritböcker och varför Allan Svensson vägrar kyssa män i tv-serien Jakten på en mördare. Saker som är bra att veta helt enkelt.

En färskvaruupplevelse

Det 17:e seriealbumet av paret Berglin och fortfarande lika välformulerat, tyket och mitt i prick. Igenkänningsfaktorn är total i seriestripparna som oftast utspelar sig på en promenad eller kring ett köksbord, något som ökar den vardagliga känslan och får mig att tro att jag sitter med till bords. 


tisdag 7 februari 2012

Jag ska egentligen inte jobba här

Den här boken bör alla läsa, särskilt;  Politiker för att lära sig prioritera, anhöriga till de som jobbar inom äldrevården för att förstå, tjänstemän för att se den vanliga arbetaren och de som jobbar inom vården själva för att få känna igen sig och för att känna sig sedda. Det är en mycket viktig bok som kommer i precis rätt tid då debatten om äldrevård och privatisering är som mest omtalat. Boken blir oavsett syfte ett inlägg i den aktuella debatten och därav lite mer spännande att läsa.

Jag har svårt att slappna av när jag läser eftersom den knivskarpa realismen i boken känns som käftsmällar och jag skäms för att jag äcklas. När jag själv var den där nya timvikarien på äldreboendet gick det fort att tappa sina spärrar, kiss, bajs och göra rent de gamlas fötter blev bara en del av jobbet. Det är 10 år sedan och mitt dagliga arbete innehåller helt andra uppgifter nu för tiden men boken får mig att minnas alla lukter och känslorna som kommer med dem. Även om jag glömt konsten att byta blöja och koka gröt samtidigt så minns jag vilket otroligt jobb man var tvungen att utföra varje dag och vilka hjältar de är som står ut med det år in och år ut. Jag tycker att Sara Beischer fångar detta så bra där man via Moas nya ögon får inblick i arbetet på ett äldreboende.

Moa är 19 år när hon kommer till Stockholm med drömmar om teatern, jobbet på äldreboendet är bara ett sätt att försörja sig på tills drömmarna slår in. Jag ska egentligen inte jobba här är en utmärkt titel på boken eftersom den fångar just den där känslan. Inom vården kan alla få jobb och Moa blir anställd på direkten. Veckorna blir månader och snart är det hon som får visa de nya timvikarierna runt på jobbet. Moa får ett skåp med sitt namn på och blir erbjuden en fast anställning. Snart har hon blivit en i gänget, en av dem hon fascinerades av och kanske till och med tyckte synd om i början, de som harvar på inom vården år efter år med dåliga villkor och dåligt betalt.

Jag gillar att boken beskriver de dåliga villkoren på jobbet utan offermentalitet och på ett lika naturligt sätt som de fina sidorna beskrivs. Annars finns risk att boken hade blivit gnällig och tappat gnistan. Det är ett mycket bra och realistiskt tidsdokument av äldrevården i dagens Sverige och alla som inte har någon erfarenhet av den kan skaffa sig det här.

onsdag 1 februari 2012

Snusk

Snusk – namnet säger väl det mesta om vad det handlar om. De båda novellerna kretsar kring sex på ett kontroversiellt och udda sätt. I den första novellen får man följa en änka, Mrs Donaldson,  i pensionärsåldern som tjänar extrapengar genom att spela sjuk inför läkarstudenter på det närliggande sjukhuset. Här hamnar hon i dråpliga situationer medan studenterna tafatt klämmer över hela henne men hon visar sig ha oanade skådespelartalanger och blir en oumbärlig resurs på läkarutbildningen. Pengarna räcker ändå inte och hon bestämmer sig för att hyra ut ett av sina rum till studenterna Andy och Laura. När de inneboende inte klarar av att betala får Mrs Donaldson ett snuskigt förslag – att se på medan paret har sex. På något underligt sätt blir det inte av att protestera utan Mrs Donaldson tvingas med in i rummet. Detta väcker något hos henne och påverkar hennes dittills så kyska leverne.

I Nästa novell står snyggningen Gramham i fokus, han är homosexuell och ligger med diverse män, bland annat den svarta polisen som kanske heter Gary eller kanske Kevin och det är väl egentligen inte speciellt viktigt. När han träffar den oansenliga men rika Betty gifter han sig med henne och fortsätter med sina manliga möten. Grahams far utvecklar ett förhållande med Betty medan Grahams mor snuskar till det med polisen. Alla vet att Graham är homosexuell men han tror inte att någon vet.

Visst låter det som en såpa men med den återhållsamma engelska humorn och de välskrivna texterna blir ändå novellerna läsvärda. I synnerhet om man vill läsa om snusk och synd i engelsk överklassmiljö och det vill väl de flesta?