Leta i den här bloggen

måndag 23 april 2012

Kaninhjärta

Kaninhjärta är en debutroman som går direkt in och stannar kvar i mig. Jag läste den under påskhelgen och har fortfarande kvar den i huvudet som ett ledmotiv att ta fram och grunna på då och då. På den trevliga releasefesten som Gilla Förlag ordnade på Kontiki i fredags var vi flera bokbloggare som diskuterade boken och alla var överens om att det var en bok man funderar vidare kring. Både på berättelsen i sig men även för vilken ålder boken lämpar sig och vilken genre den tillhör egentligen. Vad man som läsare fokuserar på i en bok kan vara så olika, jag som längtade efter en spökhistoria att sätta tänderna i och som äger en härlig fascination för det ockulta drogs till de avsnitten i boken. Tonårsmödrarna hade fokuserat mycket på föräldrarnas roll i det som skedde och andra hade fallit för relationen mellan systrarna.

Berättelsen tar sin början i Vallda utanför Kungsbacka där tvillingsystrarna Mary och Anne lever i symbios med varandra och behöver egentligen inga andra. Till och med deras namn är gjorda för att kunna uttalas som ett, Mary och Anne, Marianne. Flickorna har en gåva som de utvecklat sedan barnsben, Mary kan få andar att prata genom att ta befäl över hennes kropp, Anne finns där för att se och höra. Efteråt får hon hämta vatten till Mary och tolka vad som hänt för henne. Den här sommaren då berättelsen tar sin början talar andarna om vägval, död och vägar utan återvändo. Ibland väljer Anne att ljuga för Mary för att skydda henne eller kanske för att hon inte vet hur Mary ska reagera.

Mary är den utåtagerande av de två, det är hon som bestämmer över tvillingarnas liv i det mesta, det är Mary som vill gå på fester, som har legat med killar och som gapar högst när något gått fel. Anne är lugnare och enligt Mary vekare och någon att skydda. Ett kaninhjärta.


Sommaren närmar sig och flera faktorer rör om i tvillingarnas symbios. Anne skyddar Mary genom att inte berätta sanningen om andarnas hotfulla meddelanden, deras pappa har flyttat till Göteborg och deras mamma försvinner in i en depression. Allt detta leder till att de gör val som leder dem närmare slutet på sammansvetsningen, slutet på barndomen.

Mary brukar tala om hur hon inte vill leva längre och kan vara nog så dramatisk medan Anne gör allt för att vara sin syster till lags. Under sommarlovet rymmer de hemifrån och bosätter sig i pappans semestertomma lägenhet i Göteborg. I stan får de kontakt med en medial grupp som tar hjälp av tvillingarnas förmåga att tala med andrar i sökandet efter en försvunnen flicka. Utelämnade till varandra i lägenheten och i den mediala gruppen blir det tyngre och tyngre för Anne att dämpa sin syster som får allt högre toppar och djupare dalar.


Jag fängslas av hur relationen mellan systrarna förändras, hur vem som är svag och vem som är stark hela tiden växlar och hur Anne själv kliver fram och blir en person under de varma sommardagarna i Göteborg. Det som jag grunnar på nu i efterhand är när allt kunde ha vänt och blivit bra. Anne hade inte styrkan att förhindra det onda som sker men man kan inte heller begära det av tonåring som bara vill sig syster väl. Hade det räckt om någon av föräldrarna lagt sig i och lyft ansvaret från Annes axlar? Vilka beslut hade kunnat tas annorlunda? Det är härligt när en bok väcker frågor och dröjer sig kvar så här!

Jag trodde att jag skulle få läsa en skräckfylld spökhistoria när jag öppnade boken men fann i stället en djupare berättelse – en mörk relationsroman om syskonkärlek som förintar istället för att lyfta och en nedåtgående spiral som tillslut inte går att stoppa. Jag längtar redan efter uppföljaren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar