Leta i den här bloggen

onsdag 31 augusti 2011

Kasta syra

Det är farligt att bo i Bangladesh. I ett land där fattigdomen och svälten är så utbredd är det framförallt kvinnorna som drabbas, de har inte samma möjlighet att utbilda sig vilket får konsekvenser för så mycket i livet. Det är också kvinnorna som äter sist i Bangladesh, de får inte äta förrän övriga familjen fått sin ranson. Kvinnorna utstår dessutom farliga graviditeter och födslar, vilka skördar mängder av liv varje år.

Med tanke på dessa dåliga förutsättningar är det upprörande att läsa om våldet kvinnorna utsätts för av män. Exempelvis är regelbunden misshandel i hemmet är så vanligt förekommande som 60% bland gifta kvinnor. (DN 110323).

Bangladesh är även ett av de länder där syraattacker är som mest förekommande. De flesta som får syra kastat på sig är unga, vackra kvinnor/flickor som väckt svartsjuka mäns ilska.

I morse läste jag boken Kasta syra av Monika Zak som själv har rest runt i Bangladesh och träffat flickor som fått syra kastat på sig. Boken väcker verkligen min frustration och förtvivlan över hur kvinnor blir behandlade runt om i världen. Jag är mycket imponerad över hur Monika Zak på så få sidor lyckas få in dessa otroliga levnadsöden och göra dem verkliga och angelägna.
I boken får man framförallt följa Marzia, en söt flicka som väcker intresse hos en lite äldre pojke i samma by. En dag kommer han i kapp henne efter skolan och säger att han älskar henne och vill gifta sig. Marzia svarar att hon inte är intresserad och skrattar medan hon förklarar att hon ska gå klart skolan, inte gifta sig.
Pojken ger sig inte utan kommer med sin far hem till Marzias hus. Som tur är nekar hennes far också till giftemål eftersom Marzia borde gå klart skolan, dessutom har han märkt att pojken dricker. Tyvärr kan pojken inte ta ett nej utan väntar efter skolan och kastar syra över Marzia som får hela ansiktet och ena armen förstörd. Efter månader på sjukhus kommer hon hem till ett hem helt förändrat, hennes pappa har dött och hennes mamma klara inte av att se på henne. Marzia får flytta hem till en äldre kvinna som tar sig an henne.

Berättelsen om Marzia berör och upprör, precis så som det måste ha varit tänkt. Marzia, liksom många andra i samma situation, får hjälp av Acid Survivors Foundation (ASF) som bildades 1999. I år blevMonira Rahman på ASF nominerad till World children’s prize för att hon och ASF hjälpt till att minska syraattackerna från 490 till 153 st per år. Dessutom hjälper de kvinnorna med stöd såsom plastikkirugri. Kvinnorna vill inte se sig själva som "offer" utan talar om sig själva som "överlevare". Otroligt starkt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar