Den här boken bör alla läsa, särskilt; Politiker för att lära sig prioritera, anhöriga till de som jobbar inom äldrevården för att förstå, tjänstemän för att se den vanliga arbetaren och de som jobbar inom vården själva för att få känna igen sig och för att känna sig sedda. Det är en mycket viktig bok som kommer i precis rätt tid då debatten om äldrevård och privatisering är som mest omtalat. Boken blir oavsett syfte ett inlägg i den aktuella debatten och därav lite mer spännande att läsa.
Jag har svårt att slappna av när jag läser eftersom den knivskarpa realismen i boken känns som käftsmällar och jag skäms för att jag äcklas. När jag själv var den där nya timvikarien på äldreboendet gick det fort att tappa sina spärrar, kiss, bajs och göra rent de gamlas fötter blev bara en del av jobbet. Det är 10 år sedan och mitt dagliga arbete innehåller helt andra uppgifter nu för tiden men boken får mig att minnas alla lukter och känslorna som kommer med dem. Även om jag glömt konsten att byta blöja och koka gröt samtidigt så minns jag vilket otroligt jobb man var tvungen att utföra varje dag och vilka hjältar de är som står ut med det år in och år ut. Jag tycker att Sara Beischer fångar detta så bra där man via Moas nya ögon får inblick i arbetet på ett äldreboende.
Moa är 19 år när hon kommer till Stockholm med drömmar om teatern, jobbet på äldreboendet är bara ett sätt att försörja sig på tills drömmarna slår in. Jag ska egentligen inte jobba här är en utmärkt titel på boken eftersom den fångar just den där känslan. Inom vården kan alla få jobb och Moa blir anställd på direkten. Veckorna blir månader och snart är det hon som får visa de nya timvikarierna runt på jobbet. Moa får ett skåp med sitt namn på och blir erbjuden en fast anställning. Snart har hon blivit en i gänget, en av dem hon fascinerades av och kanske till och med tyckte synd om i början, de som harvar på inom vården år efter år med dåliga villkor och dåligt betalt.
Jag gillar att boken beskriver de dåliga villkoren på jobbet utan offermentalitet och på ett lika naturligt sätt som de fina sidorna beskrivs. Annars finns risk att boken hade blivit gnällig och tappat gnistan. Det är ett mycket bra och realistiskt tidsdokument av äldrevården i dagens Sverige och alla som inte har någon erfarenhet av den kan skaffa sig det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar