Leta i den här bloggen

torsdag 19 april 2012

Havsmannen

Havsmannen är en mörk, dyster barndomsskidring som utspelar sig i 80-talets Falkenberg. Nella och hennes bror Robert har allt annat än en trygg uppväxt, både i hemmet och i skolan är de otrygga och ständigt rädda för nästa drag.

Språket är som motpol till berättelsen lätt och flytande så att läsningen liksom svävar fram och lägger en skyddande duk över det onda innehållet. Trots detta får jag ibland kämpa för att orka läsa vidare eftersom det bara leder längre in i misären. Som Nella då och då påpekar måste det bli värre innan det blir bättre och jag längtar förgäves efter en ljusglimt som aldrig kommer. Det finaste i berättelsen och något av en ljuspunkt är den starka kärleken mellan storasystern och lillebrodern, där Nella gör allt för att skydda sin bror. Carl-Johan Vallgren har berättat om att det var i syskonkärleken mellan hans barn som han hämtade inspiration till boken. Vid kvällsbadet fick lillebrodern tvål i ögonen och mamman skyndande sig att spruta vatten i ansiktet på sonen vilket dottern tog som en provokation och kastade sig över sin mamma för att skydda sin bror. Utifrån den känslan skapades en fantastisk bok.



2 kommentarer:

  1. Kul att hitta hit till din blogg, visst är det en förfärligt bra bok, han har grävt rejält i högstadietidens minneslabyrint. Jobbig att läsa, men värd!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du är här! =) Ja jag tycker helt klart att den var läsvärd. Intressant att jämföra syskonrelationen med den i Kaninhjärta också, eftersom jag läste dem direkt efter varann.

      Radera